|
.
Tradition med gamla anor
Att byamän
samlas och diskuterar gemensamma frågor för byn är en mycket
gammal tradition i Sverige. Speciellt viktigt var detta före det laga
skiftet på 1800-talet när alla levde tätt tillsammans och
ägorna var utspridda. Då var man tvungen att utföra en
hel del arbete tillsammans. Livet i det gamla bysamhället var strikt
reglerat. T ex fanns det speciella regler för slåtter på
samfällda eller gemensamma ängar, nyttjande av fiskeplatser,
skogsskötsel m m. Bland annat ville man se till att alla började
skörda samtidigt så att man inte åkte över varandras
ägor och förstörde, berättar Esko Olsson på lantmäterimyndigheten
i Uppsala.
.
Föreskrifter
Reglerna sammanfattades
i byordningar, som dessutom kunde innehålla föreskrifter för
att hindra överdådig levnadssätt, bestraffa snatteri och
andra sedliga felsteg, som det kallades. Byn fungerade ungefär som
en liten kommun och de viktiga besluten fattades av byamännen, som
samlades till bystämma eller byråd någon gång per
år. Ledare vid sammankomsterna var en byålderman. När
det laga skiftet genomfördes delades jorden upp på ett sätt
som skulle vara mer praktiskt. Tidigare kunde man ha små markbitar
på 30-40 olika ställen. Det blev ohållbart i längden,
förklarar Esko Olsson. Vid skiftet beslutades också vilken mark
som fortsättningsvis skulle bli gemensam för byn, så kallad
samfälld mark. På en del håll fortsatte byamännen
att ta hand om frågor som rörde den här marken. Endast
den som ägde jord i byn enligt ett system med mantal kunde bli byaman.
Mantal, eller hemmanastal, var dock inget arealmått utan syftade
på hur pass väl jorden kunde försörja en
familj. Än
i dag samlas byamän till byråd runt om i Uppland. Exakt hur
många som fortfarande finns kvar är dock svårt att säga
eftersom sammanslutningen är helt privat och inte behöver registreras
någonstans. I många byar har man på senare år valt
att bilda en så kallad bysamfällighetsförening med styrelse
och stadgar som en vanlig förening i stället.
.
Kvinnlig ålderman
Sund, mellan Östhammar
och Öregrund, finns i alla fall ett antal aktiva byamän sedan
gammalt och där har man något så ovanligt som en kvinnlig
byålderman, Susanne Åström Jansson. Anledningen till att
kvinnor sällan finns representerade bland byamännen är att
fastigheten för det mesta är skriven
på mannen.
I Björnäs, på Söderön, håller man också
byråd, men enligt fd kommunalråd Uno Jansson som bor i trakten,
har aktiviteten delvis somnat av på senare år. Han hoppas dock
kunna blåsa nytt liv i verksamheten igen. Det är en rolig tradition
som vi tycker att man bör bevara, säger han och menar att byrådsmötena
förutom sin praktiska funktion också kan spela en speciell roll
även fortsättningsvis. På det sättet träffas
man ju i alla fall en gång om året. Enligt Uno Jansson har
också Raggarön och Långalma i Östhammars kommun byamän
som samlas till byråd. Bolka, grannbyn till Sund, håller byråd
regelbundet, och i Snesslinge finns Snesslinge skifteslag som fungerar
enligt gamla seder och bruk.
.
Byamän
samlas för att diskutera vägdiken
Medan kaffevattnet
puttrar på vedspisen i byålderman Nils-Erik Anderssons stuga
diskuterar byamännen stängsel, dikesrensning och andra praktiska
frågor. Här, i Norrskedika strax norr om Östhammar, samlas
en grupp fastighetsägare i byn varje år till byråd enligt
en gammal tradition. Sex stycken byamän har slutit upp till kvällens
årsmöte hemma hos byålderman. Byrådet i Norrskedika
följer gamla regler. Det betyder bland annat att bara de som äger
en jordegendom som satts i mantal får delta. Uppdelningen i nuvarande
mantal grundlades under de lagaskiftesförrättningar som just
i Norrskedika genomfördes 1849-60. Byålderman utses enligt ett
roterande schema, också det enligt en gammal sed.
.
Markfrågor
Byrådet
i Norrskedika kan ta upp alla frågor som rör den gemensamma,
eller samfällda, marken i byn. Delar av denna ligger längs närbelägna
Granfjärden och arrenderas ut. Möte hålls en gång
per år. Dessemellan är det byålderman som fungerar som
kontaktperson för frågor som kommer upp. Om någon t ex
vill fälla en björk på den samfällda marken ringer
han runt och kontrollerar att det är okej med övriga byamän.
Bara i undantagsfall
kallas till möte mellan de årliga mötena. Men många
av byrådets traditionella uppgifter har försvunnit under åren
som gått och numera är det allt färre av det 20-tal så
kallade hemmansägare som finns i byn som kommer på mötena.
.
- Det här
blir mer som en tradition. När vi slutar är det nog slut.
Det finns inga ungdomar som tar över, säger Torsten Östlund.
.
- Det är
först när man blir gammal som man blir intresserad av
äldre tider. Inte bryr sig de unga om det här.
.
Många
minnen
Men byamännen
har många minnen av hur det var förr när verksam- heten
var livligare. Nils-Erik Andersson kan t ex berätta hur byamännen
anord nade slåtterauktioner på byns marker och efterföljande
slåtter- kalas. Vassen på den samfällda marken såldes
också till någon torpare som använde den till att fylla
kuddarna med. Någon annan minns hur man kallade till byråd
i Norrskedika innan telefonen uppfanns. Det skedde med så kallad
byrådslapp, en budkavle som gick från hus till hus. Under lång
tid hade Norrskedika byamän också ansvar för fiskekorten,
men det lyder numera under ett fiskevårdsområde istället.
De flesta gemensamma vägarna i byn ansvarar en vägsamfällighetsförening
för. Därför är inte heller dagordningen så lång
just den här kvällen. Eliel Lindblad utses till sekreterare och
han börjar med att läsa upp föregående mötesprotokoll.
Där berättas bland annat om den karta över byn från
1860 som byamännen fått ta över av lantmäteriet och
som man låtit rusta upp.
.
Dags för
fika
Sedan går
man ganska snabbt över till fikat med fem olika sorters småkakor,
mockarutor, bullar och tårta. Mötesdeltagarna småpratar
över kaffekoppen innan byåldermannen återigen svingar
ordförande- klubban. Några mindre praktiska frågor avhandlas
och uppgifterna delas ut bland de närvarande. Den nye byålermannen,
Bengt-Ola Alfvén, får bland annat i uppdrag att uppmana markägarna
att rensa ut buskar ur vägdikena. Men samvaron, en minst lika viktig
bit av byrådstraditionen, fortsätter länge efter det att
mötet avslutats.
.
Fortfarande när
klockan slagit 23.00 på kvällen lyser det runt vardags- rumsbordet
i Nils- Erik Anderssons stuga. Sedan tackar mötesdeltagarna damerna,
som hållit till i köket under mötet, för fikat och
återvänder hem till sig.
.
Text Eva
Nevelius UNT -96 |
.
.
|
|
