. Gården Granbo Norrskedika 5:16, Börstils socken Östhammars kommun Gården Granbo är belägen i anslutning till Norrskedika gruva med utblick över Granfjärden, en innanfjärd till Östhammarsfjärden. Granbo består av en huvudbyggnad, två flygelställda uthusbyggnader, ladugård, avträde och en större trädgårdsanläggning inklusive en stenbrygga mot Granfjärden. En grusad gång leder fram till den grusade gårdsplanen framför huvudbyggnaden och flyglarna. Öster och söder om huvudbyggnaden utbreder sig trädgården.  .  Huvudbyggnaden i två plan med oinredd vindsvåning och två mindre källare är uppförd år 1870. Vid sekelskiftet år 1900 tillkom en glasveranda i två våningar på den västra fasaden. Byggnaden är uppförd på en hög stensockel med stomme av liggande timmer som reveterats och avfärgats i en gulvit kulör. Hörnknutarna har markerats och utformats med kannelerade pilastrar. Taket är belagt med tvåkupigt lertegel. Fönstren är ursprungliga, liksom även troligen fönsterluckorna. Såväl fasader som utvändiga snickerier är avfärgade i ursprungliga kulörer. . Interiörerna i huvudbyggnaden är mycket välbevarade med originalsnickerier i samtliga rum, i vissa rum är även tapeterna ursprungliga. Samtliga ursprungliga kakelugnar – utom en – står kvar, liksom en vedspis i det gamla köket.  . Byggnaden har, liksom övriga byggnader, genomgått få interiöra förändringar. Elektricitet och (sommar)vatten drogs in i huset i början av 1900-talet, i övrigt har inga genomgripande moderniseringar gjorts.  . Flyglarna lär enligt uppgift vara från 1700-talet och flyttade till gården vid dess anläggande på 1870-talet. De är opanelade timmerbyggnader och avfärgade i en ockragul kulör. Taken är belagda med tvåkupigt lertegel. Den norra flygeln har använts som ved-, förvarings- och mangelbod, medan den södra flygeln inrymmer drängkammare samt bak- och bryggstuga.  . Ladugården torde vara samtida med dessa byggnader men innehåller delar av en äldre timmerstomme med en utkragad överdel samt flera äldre dörrar med ålderdomliga beslag. Byggnaden innehåller ladugård, lider och snickarverkstad med bevarade inredningar. . Gården Granbo är till sin karaktär en särpräglad blandning av mindre jordbruk och borgerligt lantställe. Gården är i det närmaste komplett bevarad med bebyggelse, trädgårdsanläggning, gångar, gärdsgårdar och omgivande mark. Sammantaget berättar detta mycket om livet på en dylik gård under det sena 1800-talet och tiden kring sekelskiftet år 1900. Granbo byggnadsminnes- förklarades den 24 november 2000. . SKYDDSFÖRESKRIFTER. Byggnaderna får inte rivas eller flyttas. . Byggnaderna får exteriört inte om- eller tillbyggas eller på annat sätt     förändras. . I byggnaderna får ingrepp inte göras i stommar eller planlösningar. . Ingrepp i eller ändring av äldre fast inredning eller ytskikt och tapeter får    inte göras. Till fast inredning hör bland annat golv, paneler, dörrar, fönster,    tak, foder, listverk samt eldstäder. . Byggnaderna skall underhållas så att de inte förfaller. Vård och underhålls-     arbeten skall utföras på ett sådant sätt och med sådant material att bygg-     nadernas kulturhistoriska värden inte minskar. . Skyddsområdet får inte ytterligare bebyggas. Ej heller får inom skydds-     området vidtas sådana åtgärder med mark och vegetation så att bygg-     nadsminnets karaktär förvanskas. . Källa: Länsstyrelsen Uppsala län En resa tillbaka i tiden i Norrskedika . Att kliva över den nötta tröskeln på gården Granbo i Norrskedika gruvby är som att kliva mer än hundra år tillbaka i tiden. Här finns möbler, matkällare, tavlor och tapeter — allt bevarat i 1880-talsstil. . Granbo byggdes 1871 av en kaptenslöjtnant Sabelfelt som då troligen ansvarade för malm- transporterna över intilliggande Granfjärden och Östhammarsfjärden. Det är en ståtlig byggnad med rappad fasad, kraftigt överhäng på taket och såväl tjänar- som herrskapsvåning. Dessutom omges den av två flygelbyggnader, en ängslada och så förstås dasset. Vi har bara sommarvatten här och jag skulle aldrig drömma om att dra in vatten till en toalett inomhus, säger nuvarande ägarinnan Anita Söderman. . Hon tar emot oss ute på glasverandan och säger nästan urskuldande att verandan faktiskt inte byggdes av Sabelfelt. Den lät i stället hennes morfars far, J P Söderman, bygga tiotalet år senare när kaptenslöjtnanten dött och han för 12 000 kronor köpt gården. Vi inleder besöket med husesyn i det Södermanska paradiset och möts av en tavla föreställande Granbo, målad i olja för ett tjugotal år sedan av Anitas då åttaåriga son Max. Går till höger och stannar till på golvtiljorna som mor och son Söderman tagit fram under en gammal linoleummatta och målat tidsenligt blåa. När vi slet bort mattan såg vi koncentrerad färg i en del skarvar. Den mildrade vi lite och sedan var det bara att måla. . Går vidare och ser släktfotografier högt och lågt. Förste Söderman på Granbo, J P, och hans hustru, tre av de sju barnen som på gamla dar kom tillbaka hem och bodde sina sista år på gården, Anitas mormor och morfar, mor och moster, Anita själv och Max som liten, lite större och stor. Släkten synes viktig och det märks också på Anita Södermans sätt att berätta. Hon månar om de sina och vill bevara minnet av det liv som hennes förfäder levde. Det ursprungliga köket ligger i husets norra del, liksom pigkammaren och matkällaren, som döljs under en lucka i golvet. Här var det kallt, trots vedspisen som säkerligen skänkte de boende efterlängtad värme, och därför lät syskonen till Anitas morfar bygga om ett rum i östra delen till kök. Så egentligen har vi två kök, men det är bara det lilla vi använder. Det gamla köket ser ut som de lämnade det förutom att vi har tagit fram taket och originaltapeten. Den tapeten och två andra ingår just nu i en utställning på Upplandsmuseet och stora delar av huset kan faktiskt förväxlas med ett museum. Möblerna i salen står som de alltid stått och på borden står vaser med nyplockade borstnejlikor, precis som de torde ha gjort för mer än ett sekel sedan. . Faktum är att Granbo är så välbevarat att länsstyrelsen förklarade gården som byggnadsminne för snart sex år sedan. I motiveringen sades att gården i det närmaste är komplett bevarad med bebyggelse, trädgårdsanläggning, gångar, gärdsgårdar och omgivande mark och att det sammantaget berättar mycket om livet på en dylik gård under sent 1800-tal. . Att Anita Söderman värnar om sin egen gård råder det inga tvivel om, men hon talar också med värme om den övriga omgivningen kring Norrskedika gruvor. Här har hon ju tillbringat somrarna i mer än 60 år och här känns, som hon säger, historiens vingslag tydligt. . Vårt besök i Granbo avslutas utomhus. Vi tittar på den gamla stenmangeln, går upp på flygelvinden som rymmer mer än mycket av allt det gamla. Går vidare till husets baksida och ner mot Granfjärden, får berättat för oss om alla de grusgångar som fortfarande kan anas i gräsmattan och om stenbryggan som skymtas i vattenbrynet. Anita Söderman tackar sina förfäder för Granbo och för att de delade med sig av oförmågan att kasta saker. Därigenom finns ju allt det gamla bevarat. I paradiset, som hon hoppas får fortsätta att vara ett paradis. . Anita och Max Söderman Av:Ingela Alm Söderman FAKTA Malmbrytningen vid Norrskedika gruvor pågick under åren 1866-1907. Malmen bröts ända ner till 240 meters djup, vilket ansågs imponerande för en mindre Roslagsgruva. De första åren rådde febril verksamhet i området. En gruvstuga byggdes, nödvändigt maskineri sattes upp och gruvarbetare anställdes. Som mest arbetade 67 män och ett 30-tal kvinnor och barn i gruvan. Gruvdriften i Norrskedika hade genom åren ständiga problem med det sköra berget och det hände att driften fick avbrytas på grund av rasrisk. . Källa: Informationsskrift om Norrskedika gruvor, utgiven av Östhammars kulturnämnd i serien Smultronställen.

.

1997-

.