KARL SÖDERBERG SKOLLOVSKOLONIER 1901 - 1976.. Skedikakolonin: Huvudbyggnad 1917 . När föreningen för Uppsala skollovskolonier upphörde med utgången av april 1976, fick jag av föreningens styrelse i uppdrag att vid tillfälle utarbeta en kort historik över föreningens sjuttiofemåriga verksamhet. Det var då  styrelsens förhoppning att Uppsala kommun skulle kunna fortsätta koloniverksamheten i oförminskad omfattning. Tyvärr har så inte skett, utan den största kolonian- läggningen, Skedikakolonin, har inte utnyttjats som skollovskoloni under de senaste åren. Jag har inte ansett mig böra kommentera detta förhållande utan har begränsat min framställning till att enbart omfatta den verksamhet som bedrivits av koloni- föreningen. . Uppsala i juli 1978 Karl Söderberg SKEDIKAKOLONIN var belägen i Norrskedika utanför Östhammar ca 7 mil från Uppsala. Tomten som omfattade 30 000 kvm var en havstomt och byggnaderna är belägna (finns fortfarande kvar) ca 300 meter från vattnet. På tomten finns en stor huvudbyggnad, som användes som administrationsbyggnad. I denna byggnad fanns även kök och en särskild tillbygd matsal. Vidare finns på tomten två mindre tvåvåningshus, som helt disponerades som sovbyggnader. Tvätt- möjligheter fanns i en särskild liten byggnad. Särskilda torrtoiletter fanns i  närheten av övriga byggnader. Samtliga byggnader uppfördes under senare delen av 1800-talet. . Skedikakolonin: Personalbild . KARL SÖDERBERG SKEDIKAKOLONIN . Föreningen för Uppsala skollovskolonier hade under åren 1903-1915 bedrivit koloniverksamhet vid Sandika. Det härliga läget vid Östhammarsfjärden och den relativa närheten till Uppsala gav styrelsen impulsen till att försöka förvärva en egen fastighet vid Roslagskusten. I brev till föreningens verkställande ledamot Holger Bergwall i december 1915 erinrade kronolänsman H Victor Nyman om de fruktlösa förhandlingarna om inköp av "Aug. Janssons i högsta grad förfallna gård"i Sandika ochpresenterade ett annat uppslag, nämligen förvaltarbostaden vid Skedika gruvor. "Grufrörelsen har af Ljusne-Woxna AB nedlagts och därför är förvaltarebostaden numera till salu och har jag erhållit i uppdrag att söka sälja densamma....... Hela fastigheten säljes för det billiga priset af 10 000 kronor." . Detta anbud måste föreningens styrelse ha hälsat som en ekonomiskt förmånlig och attraktiv lösning av frågan om en tredje kolonianläggning, och den 8 april 1916 undertecknades ett köpekontrakt, varmed föreningen för- värvade "f.d. förvaltarebostaden vid Skedika gruvor med därtill hörande c:a 15 tunnland hagmark" till ett pris av 8 550 kr. Köpet möjlig gjordes genom tre gåvor på vardera 3 000 kr från fabrikör L E Larsson, Uplands Enskilda Bank och Uppsala Ångkvarns AB. I början av följande år skänkte Ljusne-Woxna AB till föreningen "ett upplag av gråbergssylta, som erhållits vid malmsofring därstädes". . Redan sommaren 1916 togs den första gruppen barn emot på Skedikakolonin under drygt sju veckor, men fr o m följande år kunde antalet platser fördubblas genom övergång till två cirka fem vekor långa perioder per sommar. I förening- ens protokoll redovisas styrelsens funderingar om en nybyggnad, och en utredning igångsattes våren 1928. Jämnt ett år senare anmälde föreningens sekreterare, att herr Johan Lövström erbjudit köp av en fastighet på 4 090 kvm med en byggnad, innhållande 16 rum ("Stora kasern", senare benämnd "Stor- gården"). I sin skrivelse i ärendet säger säljaren, att "orsaken till att jag seljer är bankkraschen i almena banken mit kapital försvan där". Den 5 augusti 1929 kunde koloniföreningen lätta hans ekonomiska bekymmer genom att under teckna ett köpekontrakt på 6 000 kr. . Skedikakolonin: Hjälp med potatisskalning . År 1934 tillbyggdes huvudbyggnaden (förutvarande förvaltarbostaden) med en  öppen mathall efter ritningar av folkskolläraren Haylo Pettersson (sedermera Axel Tordman), som vid denna tid tjänstgjorde som biträdande koloniföre- ståndare. Kostnaden beräknades till 470 kr, och detta även för dåtiden låga pris förklaras av att virket till stolparna togs från föreningens egen skog och att arbetslönen inte var högre än 50 öre per timme. Någon enstaka gång gjorde tidsläget det möjligt att få vissa arbeten utförda till en ännu lägre kostnad. Under vintermånaderna 1933/34 och 1934/35 uppläts Skedikakolonin till arbetsläger för arbetslösa ynglingar genom förmedling av Uppsala stads arbetslöshets- delegerade, och under denna tid grävdes avloppsledning från köket, byggdes en stenmur kring en del av trädgården och utfördes diverse reparations- och röjningsarbeten. . Den ovannämnde Johan Lövström återkom några år senare med en ny förfrågan, som gav till resultat att koloniföreningen år 1938 inköpte ytterligare en fastighet, nämligen "Dalbo" på 4 852 kvm. Och därmed var föreningen ägare till fastigheterna Norrskedika (tidigare Skedicka) 2:20, 2:21, 2:36 och 6:5 i Börstils socken (numera Östhammars kommun) med en sammanlagd areal av 96 115 kvm. . Samtliga byggnader vid Skedika var av trä och relativt gamla, och det är därför lätt förståeligt att föreningens styrelse diskuterade planer på att uppföra nya byggnader. I juli 1937 fattade styrelsen ett principbeslut om en "byggnad för småbarnskoloni vid Skedika", i juni 1941 uppdrogs åt sekreteraren, rektor Erik Bjelfvenstam, att ånyo utreda frågan, och i oktober 1943 antecknades i styrelsens protokoll, att k m:t för detta ändamål anvisat ett bidrag på 20 000 kr ur allmänna arvsfonden, dock på villkor att Uppsala stad beviljade ett anslag på  lägst 10 000 kr. En månad senare beslöt stadsfullmägtige att avslå den gjorda framställningen, och styrelsen nödgades meddela statskontoret att föreningen "icke kunde fullfölja sin byggnadsplan". . I stället för att förverkliga drömmen om nya byggnader, som var speciellt inredda för sitt ändamål och motsvarade tidens krav i fråga om hygieniska anordningar och köksteknisk utrustning, fick föreningen nöja sig med att i görligaste mån underhålla de befintliga husen. I november 1945 överlämnades till socialstyrelsen för granskning bygg -nadsritningar med förslag till rätt genomgripande reparationer vid föreningens samtliga tre kolonianläggningar till en sammanlagd beräknad kostnad av ca 72 000 kr. I sitt utlåtande framhöll social- styrelsen, att en koloni i princip inte borde taga emot mer än 30 à 35 barn samtidigt (och sänkte såsom ovan nämnts barnantalet vid Eda- och Ryggenkolonierna), men förklarade likväl att Skedikakolonin var "avsedd för åttiofyra barn". Som motivering till det anförda principiella maximiantalet barn anfördes den stora infektionsrisken och barnens behov av individuell vård och tillsyn, varefter socialstyrelsen tillade: "Än vidare böra icke flickor och pojkar i skolåldern vistas samtidigt på samma koloni, enär erfarenheten visat att detta kan medföra olämpliga komplikationer." Denna suck från det högsta tillsynsorganet föranledde inte någon som helst ändring av föreningens praxis vid uttagandet av barn till kolonierna. . Socialstyrelsen beviljade koloniföreningen anslag med sammanlagt 50 000 kr ur allmänna arvsfonden till de planerade byggnadsarbetena vid de tre kolonierna, och Uppsala kommun gav föreningen ett extra anslag på 20 000 kr. Enligt verksamhetsberättelsen för 1947 utfördes byggnadsarbeten detta år för i runt tal 90 000 kr, varav ungefär halva beloppet avsåg Skedikakolonin. I denna kostnad ingick emellertid en lekhall, till vars uppförande Uppsala Kaféaktiebolag hade överlämnat 6 600 kr. Huvudentreprenörer vid nämnda års omfattande byggnadsarbeten var byggmästaren Elof Ellesjö för Edakolonin, Byggnads- firman Anders Diös för Ryggenkolonin och Firma Roslagsbyggen för Skedika- kolonin. . Av senare arbeten kan nämnas att en ny brunn anlades år 1948 (till ett borrdjup av 68,5 m) och att tvättrum inreddes i den gamla tvättstugan år 1953. Hösten 1973 utförde Uppsala kommuns parkförvaltning som beredskaps- arbete en gallring av trädbeståndet, satte upp nya stängsel kring de gamla gruvhålen och förberedde anläggandet av en ny badplats vid Granfjärden, men sistnämnda arbete kunde tyvärr inte fullföljas av brist på erforderliga medel. . Genom förvärvet av "Storgården" blev det möjligt att återgå till en längre koloniperiod i stället för två kortare per sommar, men till följd av nya statliga bestämmelser om högst fyra veckors sommarvistelse infördes även vid Skedikakolonin två perioder fr o m sommaren 1951. . Källa: Karl Söderberg Statsarkivet Uppsala kommun . Skedikakolonin: Framför blockhuset . Skedikakolonin: Sovsalar .

.

1997-

.